tisdag 12 juli 2016

Klubblags VM Ostellato Italien

Resan ner
Det fick som vanligt inte att planera ett mjukt avslut på arbetsdagen,utan det blev ett mish mash av ärenden innan resan kunde börja.
Bron över kanalen i Södertälje hade som känt fått en smäll av en långtradarchaffis som förmodligen bara skulle köra ett yoga pass i 140km/tim. Så det fanns en liten om väldigt liten oro att missa färjan nere i Trelleborg. Vi hade ganska bra väder hela vägen tills vi anlände Skåne, där skulle bilen få sig en dusch och bli riktigt ren och fin.

Fram fram på Autobahn
Det skrattades och skämtades som vanligt om det mesta genom hela Tyskland, tyvärr fick jag inte höra Kraftwerk utan det fick bli Ulf Lundell (det lät som han sjöng om Svenska fotbollslandslaget).
Mattias Larsson tog fram några sjyssta fräckisar och vips var vi i Italien, jag tror inte jag körde mer än en gång. Ärligt minns jag inte mer än att åkt på vägarna förut och sedan blir man som ett barn när man passerar alperna. Att man var i Italien kunde den första espresson intyga en om och vi skulle hitta ett boende i bergen för att få lite sömn och kanske se matchen mellan Italien-Tyskland.
Det blev en pangmatch med tillhörande fylla givetvis efter lite god mat. Jag skulle ansluta mig till Italienarna, framför allt för deras tv gick i real tid (den som Tyskarna följde hade delay på 30 sek). Nästa dag vaknade vi i alperna, det var vackert och vi hade lärt känna varandra dvs. hur vi grymtar och snarkar om nätterna.

Ankomsten
Det hade plötsligt blivit femton grader varmare och urbana Italienska städer och industriområden hade ersatts av landsbyggd. Mattheten som resan givit oss gjorde att den sista rondellen var extra svårbemästrad. Det skulle bli en felparkering och ciggpaus på en bänk innan dom nya kordinaterna var inknappade,fem minuter senare var vi framme där vi skulle bo. På något sätt kändes det konstigt att skrämma en påfågel det första man gör men som oftast på äventyr kan vad som helst hända.


La Mandriazza Del Gallo - Jolanda Di Savoia
Vi blev väl mottagna och efter en välförtjänt bensträckare var det dags för mat. Här vill jag inflika att hade det inte varit för den suveräna frukosten och middagen hade nog timmarna på tävlingssträckan i Ostellato varit omöjliga.
Träningsveckan
Äntligen var det dags att börja finslipa teknik och metoder som skulle få oss att prestera under själva tävlings helgen. Det första passet skulle varar ett välkomnande i denna miljö som var helt fantastisk, alla började packa upp sin utrustning efter att vi fått lottnings resultatet i vilka boxar vi skulle träna i under veckan. Det första lasset beten var hämtat och det var dags att se till att allting gick så rullande som det bara kunde gå.
Nu påbörjades betes hantering, mäskblandning och val av riggar som skulle passa vattnet bäst. Take-A-Part och matchspöfiske var dom kända metoder som tidigare helt dominerat i den blålera bottnade 80m breda kanalen som sakta rann igenom Vallette di Ostellato.



Det var bra fiske under träningen och det var svårt att få en egentlig bild över hur fisket skulle vara över tävlingshelgen. Efter att ha fördelat och förberett betena var det dags att börja se sig omkring om något av lagen gjorde något noterbart som vi kanske kunde dra slutsatser ur. Det skulle för min egen del bli två pass
där jag bokstavligen stod och analyserade Frankrikes Team 28 och Italiens Lenza Emiliana Tubertini.
Man ska inte spionera utan att konversera så det passade bra att hälsa artigt på Jean Desque.
Vi kom in på diskutioner kring fisket och ungefärliga vikter, och första detaljen var hur många kilon man kunde få per timme i jämn ström. Det första som slog mig hur unga dom var i laget och det andra var hur
säkert Mikael Bursaud låg på och konstant fångade fisk. Han skulle elegant prestera två stycken ettor under tävlingshelgen. Jag noterade många andra saker oxå men frekvensen i koppandet var nog det mest iögonfallande.

Humor


Vem får espresso serverad under fisket ?
I två dagar stod vi och spejade på hemmalaget, vi hade fått insidertips om fungerande metoder men under träningen förundrades man hur avslappnat allting gjordes. Det gjorde inget att någon nästan blev utan fisk, man skämtade om vad som inte fungerade. Sen vågar jag tro att jag fick namnet "lyckstolpen" där jag stod och gjorde mina noteringar. Ett stabilt lag att fokusera på inte bara för att dom hade hemmavatten utan för att dom hela tiden kommunicerade med varandra om vad som fungerar och vad som verkade vara relevant.


Det klipptes en hel del och koppades, ibland koppade man löst ibland hårt. Ibland koppade man mäsk, ibland leem men det mer spektakulära var Pong. Överfuktat leem som vid vällings tillstånd fick i sig jokers
som man sedan tillsatte mer leem för att få fram något som liknade modellera. En brilliant lösning som kanske fungerar bäst på hård botten.

Humor

Inför captens meeting
Det blev lite förvirrat om hur man skulle förbereda ponget och vad som var en tillåten mal mot slutet av träningsveckan. Sen hängde det lite granna i luften hur det skulle gå och vem som skulle fiska för laget, en skulle ju vara reserv. Tänker inte avhandla hur vuxna män bestämmer hur dom gör, men garanterar att det var den absolut ädlaste form av avbyte. En klassisk Constellation Stockholm manöver inga konstigheter.

Barbara Durante och Claudio Matteoli från FIPSED.
Resultatet av vänster hands sektionslottning första tävlingsdag.


Arten som gav veckans statement:-Vi har tränat att fiska mal hela veckan, ni får inte förbjuda mal !


Tävlingshelgen var här
Alla hade jobbat hårt, dom fem man som fiskade hade kämpat och tränat väl. Fredrik Johansson som anslutit för att bistå med den hjälp han kunde ge gjorde det med framgång. Som jag tidigare nämnt så är dom här veckorna helt otroligt givande gällande kunskap om hur man behandlar beten, för att inte glömma att under denna vecka höll temperaturen över +30 grader. Det är strul med logistik, dricka och för att finna skugga. Egentligen finns inga hinder hur det kan gå, men jag skulle ljuga om jag inte nämner att det krävs mer manskap för att få fram alla detaljer, ofta ganska små för att göra den där lilla skillnaden. Det kändes att vi behövde bra lottning och lite tur, dels för att jag sett hur höga vikter som kommit upp på vissa sektioner. Laget hade lagt sin taktik och nu skulle bara storlek på fisk och rytmen över fyra timmar komma i våran väg.

Paraden
Hann köpa en vacker handväska till frugan när vi parkerade bilen i Ostellato, det var ändå lite feststämning i luften i staden där alla sov siesta i under dagen. Grabbarna i trikåer kastade flaggor och kommunalpolitiker höll tal som aldrig ville ta slut. Det gick ett rus av visslingar när en yngre kvinna skulle framföra Lionel Riche´s gamla slagdänga från 80-talet ; "Hello is it me your loking for..."
Ett stort tack till Dario Leopoldo Morsoletto från Tubertini som hjälpte oss med trasiga spödelar, mäsk och leem.

Tävlingsdag 1
Nu skulle det sållas fram vem som pallat veckan bäst och vilka som fått fram det bästa ur floden.
Som vanligt var det lite väl tidigt att gå upp när man stirrade i taket redan klockan 04:30 och undrade hur dagen skulle te sig. Lottning och Håkan Svedlund skulle hamna på A16, Tom Östlund B23, Thomas Söderlund C11, Marcus Enström D19 och slutligen Fredrik Andersson E4. Inte perfekt med åtminstone hade alla vatten framför sig. Vi fick ingen drömstart och jag kan egentligen inte beskriva varför. Det fanns gott om fisk och storleken var avgörande. Alla fick fisk men inte i det tempot som krävdes, det kändes som vi missat något helt klart. En stabil 25:e plats efter första dagen med resultatet 9-10-11-11-14.


Fredrik Johansson får lite tips om vad han ska hålla koll på under tävling på banken.

Hur ett halvfärdigt Pong såg ut vid betecheck.

Kontrollanterna var mycket nogranna.

Färgerna varierade mellan svart, brunt och ljusare brunt i baljorna

Lägg till bildtext

Håkan $vedlund ger tummen upp nu kör vi !

Tom Östlund hade bra med fisk till antal men grannarna hade lite större snitt.

Att ha gått mellan A och B sektionen började ta på krafterna (här fanns ej öltält).




Det såg bra ut för Tom men han hade bommat stor fisk.


Summering efter första dagen
Vi hade gjort så gott vi kunde, det var svårt att se vad dom andra nationerna gjorde som var skillnaden. Koppa mer koppa mindre, lösa bollar hårda bollar, klippt mask eller jokers...tre casters i varje kopp.
Ja gissa att det känns frustrerande att man inte kan bistå med mer hjälp. Man hinner precis lämna den sektionen man befinner sig på när man egentligen borde går tillbaka och ge några råd men det kan bli både för kostsamt och framför allt; hellre två jämna poäng än ett åt helvete.
Jag hade noterat hur Pilav Ragib från Bosnien-Herzegovina fiskade.Han fiskade med två toppar ett cuping-kit och hade båda benen på spöhållaren. Tror han hade ett 12m spö och låg och drifta sakta, riktigt sakta. Såg hur han förberede sitt grundmäsk som var bara leem. Första dagen hade han 16,4 kg kom på andra plats (då hade han en kvarts rökpaus i skuggan), andra dagen hade han 233 gr och kom näst sist. Har aldrig sett någon förbereda sitt leem på det sätt han gjorde, det var helt perfekt. Har aldrig sett någon fiska som han satt, han kunde fiska men frågan om bara leem fungerade var ju tveksamt.
Fyra lag skulle kämpa om mästerskapet; Daiwa Dorking , Lenza Emiliana Tubertini , MMX Tubertini och Sensas 28.




Tävlingsdag 2
Håkan hade stigit åt sidan och givit Mattias Larsson sin plats. Grabbarna var lika taggade som om dom låg topp 5. Det satt en minervauggla på ledningen när vi lämna Jolanda Di Savoia den tidiga söndagsmorgonen, alla dessa fåglar. Morgon lottningen hade resulterat i följande; Fredrik Andersson A3, Tom Östlund B19, Marcus Enström C15, Thomas Söderlund D16 och Mattias Larsson E27. Bättre lottning och chans till bättre placeringar, vissa fick varmare sällskap. Dagen skulle bjuda på ett helt annorlunda fiske, som bankrunner såg jag att nu var det mindre marginaler och vem som helst kunde göra bra ifrån sig om starten blev rätt. Det var sämre med fisk på sektionerna och det verkade nästa som den flyttat på sig till en del av sektionerna. Efter 20 minuter kunde jag konstatera att våra grabbar låg bra till på D och E, det skulle avgöras på bonusfisk av den större storleken. Mattias kämpade på hårt men det var svårt att få den rätta storleken på fisken.Det hängde på en skör tråd men vi skulle få en sektions seger.
Söderlund gjorde allting så rätt som man kunde, med Des Shipp och Böhn Johannes som frustrerat försökte klura ut vad det var som hände under 4 timmar. Belgaren Gilles Lacroix såg klart ut som ett hot men vi lämnade den här striden på peggarna 15-16 och 17. Vilket tydligen var rätt beslut; Tack Thomas !
Slutplacering 23:e plats med andra dags siffrorna 1-8-9-10-12
Tävlingen var över, så många intryck, så många känslor vissa dels av ren utmattning. När jag tog av mig skorna brände jag mig på den lilla biten asfalt, det sved ordentligt om foten. Inte blev det bättre när jag tog vattenflaskan som legat i solen för att kyla av fotsulan. Jag satte mig i öltältet, blev genast serverad och bjuden på på både öl och vin till min förvåning. Det var chefen  på öltältet och Österrikes coach som tyckte att "lyckstolpen" kunde vila ut nu.

Umberto Ballabeni hade siktet inställt på vinst.


Thomas Söderlund skulle oxå vinna.

Sakta men säker byggde han upp en ledning.

Grazie Gio för smörgåsen !

Mattias kontrollant tyckte han gjort ett bra jobb efter omständigheter.

Des Shipp med humor och skärpa !
Slutet
Tänker inte fälla några onödiga uttalanden om resultatet,utan istället se framåt och tacka för en fantastisk vecka med Sveriges i särklass bästa fiskeklubb genom tiderna Constellation Stockholm !



Ett stort tack till grabbarna från Obvietto Pesca som levererade beten.


Ett stort tack till MMX Tubertini som visade kampvilja andra dagen.


Daiwa Dorkings

Blivande legend Prandi Giuliano och Ferricio Gabba

Umberto Ballabeni och Moreno Ravaglia

Team Constellation Stockholm







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar